Strax utanför dörren har vi Katrineholmskyrkan.
Den här bilden är tagen från det hållet vi ser den från våran balkong.

Stadshotellet ligger på vänster sida, precis innan stationen, när man kommer från Stockholmshållet.

Det här är ursprungliga stadshotellet (och är fortfarande ett hotell förstås). Invigt redan 1916.

Man kan nästan ana att det var lördag igår. Detta är taget precis mittemot Stadshotellet.

Såhär ser det ut i parken som ligger mittemot järnvägsstationen. Det stora röda huset är gamla Apotekshuset, men som nu är Kyrkans hus. Till vänster skymtar Tingshuset.

Här är Tingshuset i alla sin prakt. -NOT- Skitfult, om ni frågar mig.

Kyrkans hus.

Kullbergska huset.

Kortsidan på Stadshotellet, sett från stationsparken.

Stationshuset.

I parken vid stationen har man lämnat kvar en gammal telefonkiosk. Det tackar vi för.

Järnvägsstationen i Katrineholm.

Nu har jag fotat färdigt i parken och skall bege mig vidare mot Djulö. För att komma dit, så tar jag tunneln under järnvägen som leder mot centrum.

Jag har cyklat igenom centrum och genom Stadsparken. Tar vägen över Järvenskolornas skolgård. Där ser jag Södra skolan (där gick tokzan i högstadiet) till vänster…

… och den inte lika fina skolan Tallås, ligger till höger.

De bägge skolorna delar mycket, bland annat ”Kupolen”, matsalen.

Jag fortsätter Vasavägen rätt ner. Känns långt, då det bara är rakt, rakt, rakt. Fördelen är att jag nästan bara kan rulla. Det lutar en aning nedåt, nästan hela vägen ner till Djulö. Men bara nästan hela vägen.

För att komma vidare mot Djulö, cyklar jag under stora, farliga vägen.

Nästan framme.

Nere vid Djulö finns det bland annat camping och bad och för att komma dit, måste man rakt fram. Men jag skall inte dit, så jag tar till vänster härframme.

Jag tänkte fota djuren vid 4H. Men där var det tomt. Inte ett djur så långt ögat nådde.

Klockan är ungefär åtta på söndagsmorgonen. Vi hade kanonväder.

Det finns ett hembygdsmuseum nere vid Djulö också.

Den här lilla allén leder ner till Djulös herrgård. Där kan man fika och mata fåglarna med bullbitar.

Djulö herrgård sett från gårdsplanen.

Ett litet eller faktiskt ganska så stort, herrgårds-gårdshus.

På baksidan av herrgården, ner mot sjön, kan man sitta och dricka sitt kaffe man har köpt inne i serveringen.

Hela herrgårdens baksida var full av tulpaner i en härlig vårfärg. Sådana vill jag också ha i min trädgård på Gotland. Precis samma färg, tack.

Lustbrygga vid herrgården. Där kan man sitta och njuta av sjön.

En bit av trädgården var som ett hav av påskliljor.

Häromdagen när jag cyklade förbi, var det ett himla råmande i ladugården. Jag tror kossorna ville ut och nu ligger de där och jäser i vårvärmen.

Härinne var det de stod och råmade som galningar.

Inte så mycket kvar att se nere vid Djulö så jag cyklar vidare. Jag har en evighet att göra i den aslånga allén. Men det finns ett stopp kvar att stanna vid och ta en bild. Tack och lov!

Nybygget, heter den här kåken. I den bodde det fyra familjer och det var lägenheter om två rum och kök, uppvärmning var vedspis och kakelugnar. Varje lägenhet hade sin ingång i söderläge. Den uppfördes 1917 som arbetarbostad till Stora Djulö herrgård. Vedbod, förrådsbod, utedass samt svinstia, fanns i en intilliggande byggnad, som nu är riven. På 1940-talet drogs vatten, WC och avlopp in.
Hembygdsföreningen vill att kåken skall rustas och bevaras till originalskick. Och tänk, det tycker jag också! Jag älskar det här huset.

Jag kämpar vidare i allén efter stoppet vid Nybygget. Strax efter ”Nybygget” stöter man på den här byggnaden. Säkert något gammalt förvaringshus av något slag. Skall kolla nästa gång jag är där om jag hittar någon info om det. (har kollat nu och hittar ingen info om huset, så om någon vet, skriv gärna en kommentar)

Mer allé… den tar aldrig slut. Hur lång som helst.

Pallar inte kolla på evighetsallén hela tiden, så sänker jag blicken en aning, så ser jag detta:

Äntligen har jag kämpat mig igenom hela alléskrället. Har nu börjat närma mig centrum men först cyklar jag förbi våran brandstation. Inte snyggast i stan kanske, men vi får kanske vara glada över att ha en överhuvudtaget.

Som sagt. klockan är inte så mycket, litet drygt halv nio skulle jag tro, en söndagsmorgon. Då är det inte mycket öppet så då får man lätt en parkeringsplats. Jag har aldrig sett just den här parkeringplatsen så tom. Inte en enda bil parkerad!

Såhär litet bilar brukar det inte vara. Jag lovar. I alla fall inte senare på dagen.

Jag fortsätter Köpmannagatan ner och den är nästan lika tom och ödslig den…

Cirkeln är sluten. Jag är hemma igen. Ja nästan i alla fall, jag skall bara till andra sidan av kyrkan.
Fotot är taget från Kyrkogatan.